Nya alliansen

Stefan Löfven få igenom sin dröm regering, ett sk blocköverskridande samarbete med det nyliberalerala i Centern och de natokramande Liberalerna. Att Löfvens dröm var ett stort kliv högerut är förvisso inte någon nyhet, han visade prov på det redan i sin tid som fackpamp då han både lyckades förhandla fram lägre löner och sämre arbetsvillkor.

Denna gång är det bland annat arbetsrätten som Socialdemokraterna sålt ut. Men även andra ”liberala” reformer är att vänta, inte minst riktade mot de som har det sämst (privatisering av arbetsförmedlingen, marknadshyror, mm).

Medan Sossarna givetvis kommer försöka dölja detta så har centerpartisterna ingen anledning att mörka, tvärtom de kan skryta för sina väljare. Fredrick Federley:

”Det är kanske det största liberala genombrottet på många år i svensk politisk historia. Det är många reformer som Centerpartiet inte lyckades få igenom under tiden med Alliansen, inte ens under tiden vi hade egen majoritet, i form av förändring av arbetsmarknadsregler, hyresregleringar och så vidare” (Intervju, SR)


Givetvis har han rätt. Inte ens under den moderatledda regeringen genomfördes dessa högerreformer. Att det krävs en S-regering för att så flagrant kunna ge sig på arbetarintressen har visat sig många gånger förr.

Men det är inte bara de stora privatiseringarna, utförsäljningarna och strukturella förändringar som S står bakom. Även om man ser till inkomstklyftor är det under S-regeringar som de stora förändringarna kommer:

Givetvis går inte Sverige att se isolerat, utvecklingen följer en global trend där kapitalklassen berikar sig allt mer. Detta hänger i sin tur samman med kapitalismens utveckling, där den minskade profitkvoten kompenseras med politiska reformer som överför tillgångar från det gemensamma till det privata. Denna möjlighet har dock naturliga gränser.

För svensk del är det uppenbart att S nu övergett alla ambition om att vara ett arbetarparti. I realiteten är detta inget nytt, men den nu helt öppna högersvängen är signifikant. Den tyder på flera saker, bland annat:
(1) att arbetarklassen i Sverige är så försvagad att ”deras” parti inte ens behöver bemöda sig med att anspela på arbetarnas klassintresse.
(2) att det inte finns någon politisk rörelse som hotar S med en aktiv vänster-/välfärdspolitik. Hotet kommer snarare från höger, inte minst tappet av väljare till SD. Att således etablera sig som ett renodlat mittenparti ter sig logiskt.



2 Comments

  1. Maoisten

    Avskaffandet av värnskatten kunde ju också nämnas. Värnskatt är en skatt för de som har högst inkomst, tror det ligger på 700000. Att framför allt L (och C) drivit detta visar vilka de ser som sina väljare. De 6 miljarder detta kostar kunde uppenbart användas till bättre saker. Det visste tom Reinfeldt, men som sagt krävs en LO-sosse som Löfven för att genomföra kapitalisternas drömpolitik.

    • Jenna

      Ser man till de punkter som man kommit överens om finns ingen som ser ut att vara till fördel för vanliga löntagare/arbetare. När det fäller Vänsterpartiet går det i en intervju med Löfven att läsa:
      ”Men i frågor där vi har samsyn och som inte täcks av överenskommelsen kommer vi även fortsatt kunna ha samarbete, säger Löfven om V:s möjligheter” (Aftonbladet 15/1).
      Med andra ord, där V tycker som S där kan S samarbeta. Om den principen antas gälla för S så ger samarbetet med L och C att Sossarna redan anser det som avtalet kommit fram till. Och faktiskt, jag tror inte att det är långsökt. Vad Löfven och högersossarna nu gör är att använda C och L till att tvinga fram den politik de egentligen vill ha men inte på egen hand kunde få igenom i S.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Arkiv: datum
Arkiv: kategorier