Det borgerliga miljöpartiet

Såväl ideologiskt som i sin realpolitik representerar Miljöpartiet en småborgerlig linje. Stödet de söker kommer från högutbildade borgare som inte vill identifiera sig med sin objektiva position, genom miljöfrågan får de en perfekt täckmantel. Där kan de vara radikala och kritiska mot det rådande, men på ett sätt som inte hotar vare sig kapitalet eller rådande samhällsordning.

Klassfrågor har miljöpartiet inget för, så var det dem som under den socialdemokratiska regeringen 2001 gick tillsammans med de borgerliga partierna och drev igenom en uppluckring av turordningsreglerna, dvs. den anställningstrygghet som arbetare har kämpat sig till (en genomgång finns här).

Och miljöfrågor väger lätt, utförsäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet är ett tydligt exempel (läs mer). Andra exempel kan vara att de, i sittande regering, inte lyckades stoppa motorleden runt Stockholm, eller att de gav upp kravet på den s.k. kilometerskatten.

Fredsfrågan, och värnandet av såväl asylrätten, är två andra frågor där Miljöpartiet tidigare profilerat sig men i regeringssättning inte haft större problem att ändra uppfattning. Stöd för imperialistiska angrepp i Mellanöstern och stängda gränser är vad de varit med att driva igenom (att förneka i ord eller med tårar väger inget gentemot vad man i handling gör).

Och på utbildningens, forskningens och kulturens område har MP inga problem att öppet företräda en borgerlig ideologi, förklädd till (vänster) identitetspolitik. Ett tydligt exempel finns i det principprogram som togs fram 2015:

Oberoende forskare ska tillsammans med organisationer som företräder underrepresenterade grupper genomföra en fortbildningsinsats i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelser och all personal inom kulturinstitutionerna.
(Kulturen: Det fjärde välfärdsområdet. 2015, s.7)

Dokumentet innehåller mycket att häpna inför, men det citerade är talande inte bara för den ideologi som MP företräder utan också för vilka partiet ser som sina väljare. Kärnan i postkolonialismen är att ersätta klassperspektiv och frågan om ägande med identitetskategorier som etnicitet. Istället för att se de som lever i fattiga länder som exploaterade av kapitalism/imperialism, exempelvis genom multinationella företag där såväl naturresurser som kapital flödar från periferin till centrum, hyllas de exploaterade som autentiska. Arbetarrörelsens universalistiska kamp, och för den delen all universalism, förkastas till förmån för mångfald, olikhet, pluralism. Men som alltid, bara den som redan har kan hylla avsaknad och brist.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Arkiv: datum
Arkiv: kategorier