Försvarsanslag

Det svenska försvaret har blivit en allt mer diskuterad fråga. Sedan 2015 har en större förändring skett, en omställning från fokus på s.k. fredsbevarande uppdrag till en återuppbyggnad av invasionsförsvaret.

I realiteten betyder detta två saker.

  1. Frågan om allmän värnplikt är åter aktuell.
  2. Anslagen ökar.

Avskaffandet av den allmänna värnplikten var en del av den tidigare omställningen, som skedde mot bakgrund av slutet på det kalla kriget. Det ansågs inte längre finnas någon fiende som skulle invadera, för det var alltid Sovjet som sågs som hotet. Sverige var neutralt på pappret, men det i relation till befolkning överdimensionerade svenska försvaret var en del i USA/Västvärldens strategi mot realsocialismen. Sovjetunionens upplösning gjorde att försvaret ändrade inriktning, men fortsatte att tjäna västerländsk imperialism. Nu var det ”fredsbevarande uppdrag” som behövdes, dvs att väst säkrar sina intressen på en global arena som i Sovjetunionens avsaknad lämnats fri. För detta syfte fanns inget behov av värnplikt, vad som behövdes var elitsoldater som under ”internationell” flagg snabbt kunde skickas utomlands.

Ryssland, och även Kinas, stärkta positioner har förändrat detta. Inte så att de står mot imperialismen, men väl att de tjänar andra kapitalistiska intressen. Den leninistiska analysen av imperialismen har alltid sett imperialismen som en global kamp mellan olika kapitalintressen, mellan nationellt bundna kapital (1). För kapitalismen är direkt kopplad till nationalstaten – den som påstår motsatsen måste påstå att kapitalister  väljer att inte agera via de politiska statsapparaterna. Något som både strider mot deras intressen (är logiskt fel) och strider mot den faktiska situationen (är empiriskt fel).

Det finns med andra ord ett intresse i att återuppbygga militären utifrån den Europeiska/Amerikanska imperialismen. Men, i sak behöver inte värnplikten vara fel bara för att den också förespråkas av borgare. Att ha ett militärt utbildat folk är rätt från ett socialistiskt perspektiv.

Men återuppbyggnaden av försvaret kan inte enbart ses utifrån kapitalets politiska intressen. Det handlar också om mer direkta och kortsiktiga saker, som att gör profit. Den militära satsningen är kostsam, den innebär att stora resurser överförs från skattebetalarna till privatägd militärindustri. Militären är också en från kapitalismens synvinkel ideal kund, då den är omättlig. Militär utrustning måste alltid vara den senaste, uppdateras och bytas ut – oavsett om den används eller inte.

Siffrorna är talande. För svensk del är militäranslagen (2):

2015     37,5 miljarder
2016     38,5 miljarder
2017     45,8 miljarder
2018     49,3 miljarder
2019     53,4 miljarder

Och till 2030 anges att detta måste höjas med hela 180 miljarder (3).

Det är med andra ord inga små belopp som diskuteras. Ökningen från 2015 är också exceptionell, vilken annan sektor får ökning på ca 42%? Och i absoluta tal, vilket kanske är viktigare då militären redan är stor, rör det sig om höga belopp (en ökning på 16 miljarder). När skola, vård, äldreomsorg, miljö, forskning osv diskuteras handlar det om småökningar.

Som exempel citerar vi från Regeringskansliet (4):

Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer.  […]  Regeringen föreslår en höjning med 390 miljoner kronor för 2017.

En höjning med 390 miljoner för forskning lyfts fram som en stor satsning, men för försvaret räcker inte 15000 miljoner, nej det behövs ytterligare 180000 miljoner! Och det ses som helt naturligt och en väl värd investering. Exakt vad vi får för det är dock oklart.

Givetvis måste denna militära satsning sättas i relation till de senaste årens massiva ryssofobiska propaganda – som ett av denna mediala kampanjs slutmål.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Arkiv: datum
Arkiv: kategorier