Falsk skildring av Vietnamkriget

Få krig har getts lika mycket utrymme i amerikansk populärkultur som Vietnamkriget.

Vanligen följer skildringarna mönstret att vara till synes vara ”kritiska” men genomgående handlar det om hur synd det var om de amerikanska soldaterna. Filmer som Born on the Fourth of July, Platoon, Full Metal Jacket, The Deer Hunter är bara några exempel på detta. Handlingen är i korthet hur en trevlig amerikan kommer till kriget och får egna insikter, och sedan blir han orättvist behandlade hemma i USA.

Vietnameserna reduceras till anonyma fiender, och deras lidande är enbart intressant om det ger amerikanen en existentiell eller politisk insikt.

Nyligen har en i USA uppskriven dokumentärserie, enkelt döpt till The Vietnam War, haft premiär haft premiär. Denna 18 timmar långa beskrivning av kriget följer standardformeln. Den förfasar sig över döda amerikaner (över 58000), men de 1,35 miljoner vietnameser som dod nämns mest förbigående.

Redan i inledningen får dock tittaren en fingervisare, när bakgrunden till kriget förklaras:

[kriget] was begun in good faith by decent people out of fateful misunderstandings, American overconfidence and Cold War misunderstandings.

Kommentarer torde vara överflödiga. Likaså att dokumentären, vilket är ganska enastående, skildrar ”incidenten i Tonkinbukten” som sann, dvs. att kriget startade 1964 efter att Nordvietnam anfallit en amerikansk jagare (USS Maddox). Att historien inte stämmer har varit känt sedan 60-talet, någon attack ägde aldrig rum (1, 2).

Serien är en del i en ideologisk propaganda, och sådan fungerar bäst om den inte känns igen. Att anlägga ett kritiskt perspektiv fungerar väl för att dölja vad som skedde. Amerikanska filmer lider inte brist på detta, tvärtom. Det är nästan standard att storföretag, kapitalism, girighet, underrättelsetjänsten, krig osv kritiseras. Likaså är politiker i filmer är nästan genomgående korrupta. Skildringarna fungerar som ventil, men förskjuter också fokus från kärnfrågor till sådant som är sekundärt.

Det kapitalistiska systemet och imperialismen diskuteras egentligen inte, istället läggs fokus till enskilda missförhållanden. Lösningen är aldrig radikal systemförändrande utan handlar om att förbättra, ta t.ex. The Big Short. Där ges en bakgrund till finanskrisen 2008, och på slutet framhålls som en kritisk udd att de skyldiga (främst vissa bankirer) inte straffades. Som om kapitalismens kriser handlar om moralen hos enskilda aktörer.

Vietnamkriget måste givetvis förstås i relation till det kapitalistiska systemet, kolonialismen och imperialismen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Senate kommentarerna
Arkiv: datum
Arkiv: kategorier