Det fria skolvalet – en klassfråga

I en ny avhandling (läs den här) från Stockholms universitet visar Anna Ambrose hur det s.k. fria skolvalet gynnar ett litet antal privilegierade barn, födda av föräldrar med en stark socioekonomisk ställning. Barnen möjligheter att lyckas påverkas av föräldrarnas klass. Så har det alltid varit, men det är viktigt att komma ihåg i en tid när den offentliga diskursen domineras av ideologisk världsbild där alla kan lyckas, om de bara anstränger sig och gör rätt val. Men klass är inte en fråga om val!

Avhandlingen visar hur skolans status är avgörande, att skolor med t.ex förorts- eller invandrarstämpel väljs bort. Studien visar också på bisarra konsekvenser, där köplatser till vissa skolor är längre än barnets livslängd, vilket gör att skolorna bara är tillgängliga för de som föds tidigt på året. Föräldrarna kan inte heller vara nyinflyttade utan måste redan från början vetat vart deras barn ska gå. Klassiska klasspositioner reproduceras under sken av valfrihet.

I Aftonbladet har skriver avhandlingsförfattaren och Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åstrand, om detta. Men de drar också helt fel slutsatser:

Det fria skolvalet är en myt för de flesta. Vi vill öka valfriheten för fler. [—] Alla barn har rätt att möta vänner med annan bakgrund än de själva som vidgar deras perspektiv. Därför måste urvalsreglerna för skolvalet förfinas och förbättras.

Problemet är alltså inte skolvalet i sig, vilket enbart kan motiveras om skolor skiljer sig åt, utan att valet inte är tillräckligt fritt. Den inslagna vägen ligger fast. Vad som gäller är att förfina, inte att tänka om.

Klassperspektivet försvinner helt i slutsatsen, som snarare blir det sedvanliga liberala mantrat.

2 Comments

  1. Clio

    Bra poäng det där om att val bara har mening om det finns skillnader. Om alla skolor likvärdiga, varför välja? Förr fick man den skola som låg närmast, vem kan önska något annat? Och skulle särskilda skäl finnas kan ju det prövas som undantag snarare än som nu vara regel.

    Skolvalet syftar enbart till att skapa legitimitet för att låta arbetarklassens barn stanna i arbetarklassen. Nu kan klass motiveras med betyg, prestation osv. Om detta fallet (vilket det i stort gör om alla hade samma förutsättningar) blir klassamhället mer genomskinligt, alla skulle se att det handlar om klass och inte om ”prestation” eller liknande liberala påhittsdygder.

    Nu invänder någon att alla visst inte är lika duktiga i skolan, även om de får samma undervisning. Sant, men man måste ta hänsyn till föräldrarnas klass. Kan de hjälpa barnet? Hemmaförutsättningarna. Har de tid, ork, resurser?
    Och omvänt, om nu det enbart handlade om hur duktig barnet är, hur kommer det sig då att betyg korrelerar med klass (finns otaliga studier som visar det)? Kan bara finnas två förklaringar:
    1. Barnet får fördelar pga av sina föräldrars klass.
    2. Klass är biologiskt, att övre medelklass föder smartare barn.
    Oavsett vilket svar du vill ge, så finns det inte någon anledning att belöna barnet. Prestationen kommer inte från barnets ansträngning.
    Och om det var

    • Nisse

      Men klass är inte allt. Kultur, värderingar, religion osv finns. Muslimska kvinnor förtrycks även i Sverige mer än muslimska män. Inte heller är synen på skola och utbildning samma hos alla grupper i samhället. Killarna i förorten (invandrare) tar inte heller de chanser som trots allt finns pga av att de håller på med gäng, kriminalitet, har taskig attityd.
      Detta måste erkännas, om vi på allvar vill att arbetarklassen (som redan vet detta, har erfarenheter av det, ser det dagligen) ska mobiliseras.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Senate kommentarerna
Arkiv: datum
Arkiv: kategorier