Appel och mutteorin – ett bemötande av en artikel i Kommak

I Kommunistiska arbetarkommunen nypublicerades för ett tag sedan en kritisk artikel från Nya Arbetartidningen (2007:1) skriven av Per-Åke Lindblom. Kritiken riktas mot den danske teoretikern Gotfred Appel och dennes mutteori. Vad Appel försökte göra var att svara på frågan hur det kommer sig att arbetarklassen inte gör revolution, vilket han förklarade med att den västerländska  arbetarklassen är mutad med en del av den profit som kapitalisterna genom det imperialistiska systemet gör i fattigare utvecklingsländer. Det finns således en hierarki, där arbetare i t.ex. Sverige tjänar på det rådande systemet genom att få del av kapitalets exploatering. Sett från arbetarna i utvecklingsländerna är därmed de svenska arbetarna ett del av problemet.

Appels teori hade viss utbredning på 1960-talet, främst inom maoistiskt influerade grupper, men fick aldrig något större genomslag. Däremot förekommer den ofta som en form av allmän föreställning.

I Lindbloms kritik tas flera punkter upp, varav vissa stämmer men inte självklart alla. Det går inte att avfärda Appels kritik av det skälet att det strider mot hur vi vill att det ska vara (arbetare i alla länder…, solidaritet, delade intressen, gemensam kamp mot kapitalet osv). Det finns tom skäl att fråga om inte Appel tes har viss bäring – för verkligheten är sällan enkel och många faktorer spelar en in.

Här följer några kommentarer på delar av artikeln:

Den första konsekvensen av Appels teori är att motsättningen mellan kapital och arbete, mellan den kapitalistiska tillägnelsen och produktionens alltmer församhälleligade karaktär, har upphävts. Arbetare och kapitalister sitter alla i samma båt. Därmed hamnar Appel på samma sida som borgerliga och socialdemokratiska politiker och ekonomer.

Nja. Vad som följer är att situationen är mer komplex. Men problemet i utsagan ligger i en sammanblandning mellan teori och verklighet. Att i en analys påvisa att vissa arbetare (de västerländska) delar intresse med vissa borgare betyder inte att analysen eller dess upphovsperson normativt försvarar analysens resultat eller säger att det som beskrivs är bra/önskvärt. Om en analys av en fackföreningen visar att fackpamparna går kapitalets intresse och sviker medlemmarna är det inte att ställa sig på pamparnas sida. Tvärtom är denna insikt ett steg mot att försöka finna sätt att komma till rätta med problemet. För att kunna lägga upp en strategi, utveckla en revolutionär politik, krävs kunskap om den faktiska situationen, hur ofördelaktig den än är.

Däremot går det att diskutera i vilken mån Appels analys stämmer, men det är en helt annan fråga och berörs inte av ovannämnda invändning.

Givetvis har de imperialistiska staterna, till vilka Sverige hör, gjort extraprofiter i den tredje världen. Men på vilket sätt har den svenska arbetarklassen dragit direkt nytta av detta? Har det hamnat några öronmärkta pengar i deras fickor? Om svaret är ja, skulle jag vilja se en förteckning.

Detta är inget annat än ett försök att bemöta något som inte påstås. Givetvis får inte den svenska arbetarklassen ”öronmärkta pengar”, men det har ingen påstått. Däremot kan svenska arbetare köpa en platt-tv som i helhet eller på komponentnivå tillverkats i låglöneländer i till bråkdelen av den kostnad en tillverkning i Sverige skulle kräva. Arbetare kan här uppleva en livsstil som kräver att andra exploateras. Skulle inte produktionen ske i fattigare länder skulle de inte kunna köpa varorna till samma pris, deras levnadsstandard skulle upplevas sämre och de skulle ställa helt andra krav på arbetsgivare, fack, politiker. Med mutan blir de inte missnöjda på en nivå som hotar systemet, mutan gör att de inte radikaliseras.

Platt-tv är givetvis bara ett exempel, men det gäller väldigt många varor. Kläder, mat, elektronik, listan kan göras lång på varor som till svensk tillverkningskostnad (däri löner) skulle öka kraftigt i pris. Ett annat och mer omfattande exempel är olja och liknande råvaror som genom kapitalets krig tillgängliggörs. Profiten går till kapitalisterna, men realiseringen av värdet sker medels västerländska konsumenter (arbetare). Båda leden tjänar på det, om än på olika sätt och i olika grad.

I en avancerad industri i ett senkapitalistiskt land kan den nödvändiga arbetstiden ha sjunkit till bara en timme, varvid merarbetstiden har ökat till 7 timmar, på grund av alla maskininvesteringar och rationaliseringar, som höjt produktiviteten. Relativt sett är den senare arbetaren mer utsugen än arbetaren i ett utvecklingsland.

Ja, utsugningsgraden kan och är ofta högre i ett industriland. Men det är inte hela sanningen, för grad av exploatering är inte det samma som exploateringens utformning. Att ta lite mat från den som svälter är värre än att ta mer mat från den som har mycket. Vad argumentet som framförs i citatet gör är att blanda ihop exploatering från systemets synvinkel med exploatering från individens perspektiv, och när det gäller att radikalisera personer och göra dem politisk medvetna är den subjektiva sidan av stor betydelse. Den som upplever att förlusten är värre kommer bli missnöjdare än den som kanske förlorar mer men inte upplever det så. Och Apples teori är inte en teori om var kapitalet gör mest profit utan en teori om hur det kommer sig att västerländska arbetare inte blir mer missnöjda. Det är en teori som skiktar systemet, och ser att en ökad exploateringsgrad i väst kan möjliggöras genom att exploatera fattigare länder, om än exploateringsgraden där är lägre.

Ytterst är det en empirisk fråga i vilken mån värde som skapas i utvecklingsländer kommer den västerländska arbetarklassen till del. Det handlar om den globala värdefördelningen, och i vilken riktning värde som skapas rör sig. Det kan mycket väl visa sig att Appel har fel, men givet hur värden fenomenologiskt ser ut ter det sig rimligt att anta, som en första hypotes, att västvärlden faktisk tar värde från andra regioner och inte tvärtom. Det ter sig också rimligt att anta att konsumtionen av svensk arbetarklass delvis möjliggörs genom att exploatering av arbetare i fattigare länder. Att storföretag lägger ut produktion till låglöneländer är ett tydligt tecken på att det är mer lönsamt att använda mänskligt arbete där än att använda mer produktivt arbete i väst. För att på allvar förneka Appels tes krävs ganska mycket.

Det troligaste att kommande revolutioner kommer att ske i utvecklingsländerna, inte i den industrialiserade världen.

Detta följer av Lenins tes om ”kedjans svagaste länk”, att kapitalismen/imperialismen är ett sammanhängde system  och att det kommer brista där det är svagast och inte där Marx hade antagit: i ett kapitalistisk kärnland. Samtidigt kan det noteras att Lenin inte menade att socialism i ett land var möjlig, tvärtom uttalar han tydligt att ryska revolutionen inte kan lyckas om inte världsproletariatet kommer till dess undsättning. Lenin menade således att revolutionen har störst möjlighet i mindre utvecklade länder, men den kan inte segra där.

Utvecklingen i Sovjetunionen ger Marx rätt. Detta är ett faktum. Det tog kapitalismen 70 år att helt lyckas återta de av den socialistiska revolutionen befriade områdena, men idag kan det lätt konstateras att revolutionen misslyckades. Att peka på en initial progressiv politik är här ointressant, för vi mäter idag. Inte heller ändras detta av att återkapitaliseringen skedde medels revisionister, för det kan inte vara så att revolutionen byggs upp av klasskamp men förråds av individer. Problemet var att de materialistiska förutsättningarna inte fanns.

Marx hade rätt, och med all sannolikhet kommer den socialistiska revolutionen inte att ske i utvecklingsländer, som Lindblom gör gällande i citatet, utan i ett land med utvecklad kapitalistiska produktionsförhållanden. Det kommer med all sannolikhet att ske många smårevolter i andra länder, kanske till och med större, men de kommer därifrån inte att spridas till kärnländerna. Den på lång sikt framgångsrika riktningen är omvänd.

Orsaken till att många vill sätta sitt hopp till utvecklingsländer är att kampen där är mer synlig, det är enklare att se vän och fiende. Kampen sker också på ett sätt som vi vill lärt oss att revolutioner ska ske, med vapen i hand. De kan också vara framgångsrika inom ett begränsat område, det inger hopp och det är enkelt att fantisera om att det kunde vara lika dant här. Vi ska vara solidariska, men inte naiva eller tro att deras kamp går att överföra hit. Tvärtom är det viktigt att nyktert se till utvecklingen i kärnländerna, att se det missnöje som gror i t.ex. USA, Tyskland, England och snart även Kina (som delvis redan är ett kapitalistisk kärnland, om än inte fullt än). Risken är dock att missnöjet kanaliseras fel, att det i brist på socialistiska revolutionära alternativ blir reaktionärt. Denna reaktion som redan sprider sig kan dock delvis förklaras just utifrån Appels teori, i en tid när välfärdsstaten dras tillbaka och mutan minskar kommer personers missnöje yttra sig i en längtan tillbaka och inte i progressiva krav. Häri ligger en viktig uppgift.

23 Comments

  1. Virre

    Håller med om att många gärna är socialister i fråga om motståndsrörelser i andra länder men glömmer arbetarklassen i västvärlden. Att analyser klassmotsättningar i väst är det viktigaste för att kunna bedriva en kamp här. Att arbetare här blivit ”mutade” (gillar inte ordet) är klart, det stämmer för många men inte alla. Se på hur olika arbetargrupper agerar. Metallarna har högst löner och är de mest reaktionära, de går ofta borgarnas intressen och sänker andra arbetare för att själva få det lite bättre. Kommunal, Hotell och restaurang m.fl. har det klart sämst, det är också där missnöjet gror. I en öppen konflikt kommer utan tvekan många av de traditionella arbetaryrkena ställa sig på fel sida. I artikeln som här kritiseras sägs exakt motsatsen. Det är en idealisering av arbetarna.

  2. Revolutionären

    I Sverige är de arbetare som har det bäst dom som mest ställer upp på sossarnas politik. Sverigedemokraterna bryter in i LO för att det finns missnöje. Vänsterpartiet består av ungdomar, studenter och andra som har det sämre.
    Och tredje världen?.Ja vi köper gärna det de gör. Konsumtionssamhället gör oss alla till konsumenter, vi köper låtssas lycka på deras bekostnad.

  3. Anonymux

    Skulle gärna veta vad som menas med arbetare. Går bra att leka revolutionär men många har det ganska bra och vill inte ändra systemet utan få det bättre inom det. Men vad Appel missar är att även fattiga länder får det bättre genom att vi köper från dem. Det tar tid, men även i väst tog det hundra år att skapa vårt samhälle.

    • Virre

      En poäng som Marx gör är att kapitalismen kommer utjämna villkoren på jorden. Dra in alla i kapitalismen, och bryta ner alla äldre produktionsförhållanden. Värderingar, religion, könsskillnader, rasism allt detta kommer försvinna genom kapitalismen. ”Allt fast förflyktigas”. Och faktiskt vi ser det redan, om man höjer blicken och anlägger hundraårsperspektivet. Det tar tid, möts med motstånd, kan periodvis se ut att gå bakåt…. men vår värld är betydligt mer ”utjämnad” än den var i början av 1900-talet, och då än mer än tidigt 1800-tal. Socialismen kräver en global kapitalism, som frätt bort kulturella avlagringar och utvecklat produktiviteten.

      Självklart kan ingen revolution ske i outvecklade länder. Sovjet, Kina osv är tydliga exempel. En kort seger, men sen går det fel. Inte pga av revisionister utan pga av att förhållandena inte var de rätta, revisionismen är bara ett uttryck för detta.

  4. A. P.

    Bra bild. Kineser som sliter för att vi ska handla på Media Markt. Läst en del om hur Microsoft och Appel utnyttjar låglönearbetar på det vidrigaste sätt. Här står vanliga ungdomar i kö för att få köpa senaste iphone. VIlken värld vi lever i.

  5. Lille far

    Tycker detta luktar akademism lång väg. Arbetare är arbetare! I Sverige eller i fattiga u-länder. Även här finns det de som har det bättre och de som har det sämre, men det ändrar inte att de faktiskt är exploaterade av bourgeoisien. Det får vi aldrig tappa från sikten. Appel är ett tydligt exempel på småborgerlig radikalism, utan förankring i den äkta arbetarklassen.

    • Nejlikan

      Akademiker står inte i konflikt med arbetare. Sjuksköterskor, lärare och de många ”vanliga” yrken kräver högre utbildning. Över halva befolkningen (i den åldern) läser på universitet. Vi kan inte låtsas som att det inte är så. Faktum är också att många grovarbetare tjänar betydligt mer än de som studerat. En byggarbetare har betydlig högre lön än en bibliotekarie.

  6. Sten

    Mutteorin är problematisk då den implicit pekar ut en större konspiration där kapitalisterna producerar billigt utomlands för att kunna erbjuda billiga produkter till arbetare för att dessa ska kunna hålla sig nöjda.

    Så är inte fallet eftersom arbetarklassen inte får mer än vad den kämpar sig till. Det är däremot ett solklart fall av relativ mervärdesutsugning där importen bidrar till en lägre reproduktionskostnad för arbetarna i det imperialistiska landet och därmed tillåter ökad utsugning av deras arbete. Arbetarklassens del av kakan minskar på så sätt utan att livskvaliteten minskar lika drastiskt som den annars skulle.

    • Revolutionären

      Samma sak skulle kunna sägas mot hela teorin om kapitalismen och imperialismen. Men det är inte en fråga om någon konspiration där elaka kapitalister suger ut arbetare utan en fråga om hur det ekonomiska systemet fungerar.
      Mutteorin kräver ingen planering, vad som krävs är att det finns skillnad i vad arbetskraft kostar mellan olika regioner. Om det finns innebär det att det är billigare att producera vissa varor (inte alla) där, dessa försöker sedan kapitalisterna sälja till största möjliga profit, och den fås inte i produktionslandet utan i de regioner där arbetskraften kostar mer (=högre lön). Detta ekonomiska förhållande får som en konsekvens att den rikare arbetarklassen pacificeras. Begreppet muta ska alltså inte försåts ordagrant utan är en metafor som beskriver vad som objektivt har skett, även om det inte var planerat. Det krävs ingen plan/konspiration utan enbart vanligt profitintresse och olika utvecklingsnivåer.

      Den enda egentliga frågan är varför det finns olika utvecklingsnivåer, eller omvänt varför vissa regioner är underutvecklade. Detta borde på sikt utjämnas. Det kanske sker, men tycks gå så långsamt att en förklaring krävs. Och det finns gott om sådana, allt från Althusser till Brenner har gett förklaringar (som skiljer sig mycket åt)

      • Arbetare

        Jag har inga mutpengar utan en lön som jag sliter hårt för.

  7. Sten

    Jag ifrågasätter inte effekten av att arbetare i imperialistiska länder kan leva bättre på grund av att arbetare i tredje världen utsugs mer. Det är ju självklart att det har alltid beskrivits på det sättet av marxist-leninister.

    Det jag ifrågasätter är att betrakta detta som ”mutor” då det inte är något planerat av kapitalisterna utan bara ett positivt utfall (för dem) av det ekonomiska systemet. Målen är ökad utsugning även internt och då är ett av sätten att minska arbetarnas reproduktionskostnad. Det är alltså reproduktionskostnaden som minskar inte arbetarklassen som blir ”mutad”.

    • (r)

      Konstig invändning. Marxismen tar aldrig om konspirationer eller att kapitalismen, imperialism osv är planerad av enskilda borgare. Marx säger uttryckligen att kapitalister bara är intressanta som ”personifierat kapital”. Det gäller givetvis alla begrepp. Ingen har påstått att Muta ska tolkas ordagrant, det är en liknelse, en sammanfattande beskrivning av en funktion som sker.

      Och ja, målet är att öka profiten, men det kan ske på olika sätt. Ett sätt är givetvis att använda sig av staten, att genom skattefinansierad välfärd kunna minska behovet av lönen.
      Reproduktionskostnaderna är inte heller enbart mat, bostad, värme, viss utbildning osv. utan även kulturella aspekter, som gör arbetskraften nöjd. Marx talar om att engelsmannen ska ha öl, fransmannen vin. Det behovs inte i strikt bemärkelse, men utan detta blir de mer missnöjda. Varor från tredje världen fungerar på samma sätt.

      • Sten

        Jag vet inte varför du missförstår så att vi hela tiden talar förbi varandra. Jag vet mycket väl att reproduktionen inte enbart består av den fysiska, vilket du borde förstå eftersom jag refererar till den traditionella delen av reproduktionen längre ned. Bara det att arbetare kan få det ”bättre” eller ”sämre” som diskussionen har kretsat kring, betyder ju att det hela tiden är den traditionella delen av reproduktionen som vi pratar om. Marx menade att denna berodde på dels traditioner från de olika nationerna men också, och något som du inte tar med av någon anledning – klasskampen.

        Jag förstår inte heller varför du säger att marxismen inte är konspiratorisk, när jag själv precis har påstått samma sak. Jag skrev mycket tydligt att jag finner ”mutteorin” som problematisk då den IMPLICIT (alltså inte direkt utan indirekt) säger att arbetare mutas av kapitalisterna, vilket ger en felaktig bild av hur kapitalismen fungerar, något som övriga kommentarer här vittnar om.

        Vidare utvecklar jag min kritik mot att arbetarklassens tårtbit till avgörande del skulle bero på hur stor tårtan är och inte av hur mycket de kämpar sig till av den. Det finns ingenting i marxismen, så vitt jag har kunnat hitta, som säger att arbetarna får mer brödsmulor för att kapitalisterna får en större brödlimpa. Tvärtom måste varje enskild kapitalist öka det konstanta kapitalet för att få en större del av brödet själv, vilket som vi vet leder till att mervärdesutsugningen hela tiden måste öka så mycket som det går (gränsen är när den interfererar med den traditionella reproduktionen och det är där som klasskampen befinner sig).

        • (r)

          Poängen var att din kritik mot mutteorin lika väl skulle kunna riktas mot hela marxismen. Den anger att det finns de som härskar över andra, att allt från medvetandet till faktisk politik utformas efter deras intressen osv. Implicit, för att använda ditt ordval, antyder detta lika mycket en form av ”planering” som mutteorin. Men vi vet att så inte är fallet, att det handlar om systemet. Likaså för mutteorin – ordet är bara metaforsikt och ringar in en effekt av imperialismen.

          I vilken mån en arbetare får mer eller mindre ”tårtbit” beror på mängder med faktorer. Om helheten ökar kan bitarna öka i absoluta tal men minska i relativa. En arbetare får idag också större del (absolut), men jag håller med om att andelen av helheten blivit mindre. Klasskamp kommer in här, men också annat. Mutteorin är inte en helhetsförklaring, men den ange en komponent. Det faktum att varor i västvärlden kan köpas, även av västvärldens arbetare, eftersom de produceras av arbetare i fattigare länder (som inte har råd att köpa dem).
          Althusser har en poäng i talet om relativ autonomi. Det politiska är inte en direkt avspegling. Borgarena kan ha politiska intressen som inte direkt avspeglar deras ekonomiska dagsintressen (Lenin säger detta om arbetarklassen, och givetvis finns ingen anledning att tro att det bara gäller dem). Att skapa stabilitet är ett borgerligt/kapitalistiskt intresse som kan strida mot enskilda kapitalisters. Tullar, handelsavtal, fackliga uppgörelser, välfärd osv, allt detta kan borgare politiskt värna om, då det gynnar deras klassintressen. Den enskilda kapitalisten har dock mer direkta intressen.

          • Nils

            Ger inte mycket för Althusser eller fransk marxism över lag. Stora ord, krångliga men innehållsligt banala formuleringar, onödiga filosofiska referenser, men inte mycket klasskamp eller analys av verkliga förhållanden.

  8. Sten

    Angående att utjämningen går långsamt så beror det förmodligen på en eskalerande kapitalkoncentration och monopliseringen. En annan viktig faktor torde vara de återkommande krigen och långdragna konflikterna som kommer med jämna mellanrum runt om i världen. Produktivkrafter förstörs och det variabla kapitalet blir i princip gratis. När en nation bli sönderbombad öppnar det ju uppför investeringar med löner som kan ligga på årtionden innan konflikten.

    • Nils

      Men det borde snarare bidra till en ökad utjämning. Krig innebär, som du säger, att konstant kapital förstörs och andelen variabelt kapital ökar. Därmed ökar också mervärdet. Företagen gör mer profit där, och således bör investeringar strömma dit, dvs en utjämning med den s.k. i-värden.

  9. Sten

    En annan sak är att utrymmet som skapas för arbetarna i det imperialistiska landet att öka den traditionella delen av reproduktionen inte alls är självklar att den utnyttjas utan beror på klasskampen. Utsugningen av tredje världen sker oförminskat idag och trots det har vi inte sett någon förbättring för den ”imperialistiska arbetarklassen” sedan början av 90-talet. Vi kan konsumera i princip samma som då eftersom utgifterna för boende, hälsa, skola och liknande ökat samtidigt som basvarukostnaderna minskat endast marginellt. Om arbetarnas välfärd skulle bero på utsugningen i tredje världen så skulle välfärden och utsugningsgraden i tredje världen samvariera, vilket inte är fallet. De riktigt stora förändringarna (8 timmars arbetsdag, betald semester, gemensam skolgång o.s.v.) har skett vid olika tidpunkter på olika håll och har alltid framtvingats av hot mot kapitalisternas existens. Bara ökad utsugning för imperialisterna utomlands leder inte automatiskt till bättre förhållanden för arbetarklassen. Vår relativa välfärd är alltså inte beroende av ”mutorna” utan av klasskampen.

    • (r)

      Du gör sakpåståenden här som jag inte tror du kan belägga, eller rent av är felaktiga. Arbetarklassen i västvärlden har de facto fått det betydligt bättre, men inte alla delar av den. Detta kan mätas på olika sätt, allt från index på köpkraft till förbättrade produkter. Alla har i dag dator, mobil, osv. detta inne bär inte att exploateringen minskat men väl att de subjektivit har fått det bättre. Arbetslösheten i Sverige är idag inte högre bland den vita befolkningen än för 20 år sedan, att antalet arbetslösa har gått upp beror helt på första och andra generationens mörkhyade invandrare (alltså inte den europeiska). Detta betyder givetvis inte att arbetslösheten hade varit mindre utan dessa grupper, men väl att den har lokaliserats till grupper som genom rasism kan avskiljas från klasskampen. Detta är något som talas ganska lite om eller missförstås.

      ”arbetarnas välfärd skulle bero på utsugningen i tredje världen så skulle välfärden och utsugningsgraden i tredje världen samvariera, vilket inte är fallet.” Nej, det skulle enbart vara fallet om sambandet var direkt, dvs hela utsugningen gick till västerländks arbetarklass. Det har ingen påstått, det går via kapitalistiska företag. Som producerar och säljer här. Relationen är alltså inte direkt utan har ett mellanled som beror på dels profiten som tas ut men också på tullar, bidrag, skatteskillnader osv. Jag har inte sett någon studie som räknar på detta, men om du vet så får du gärna meddela.

      • Sten

        Det är verkligen missvisande att säga att arbetarklassen har fått det bättre på grund av en ökad köpkraft då alla index på köpkraft är otroligt mekaniska. Det kan t.ex. inte sägas att arbetaren fått det bättre med de allt mer utstuderade ackordsystemen där utsugningsgraden ökar trots att arbetaren får mer pengar i månadsslutet. På samma sätt räknas inte indragna raster, obetald övertid, längre abetsdagar, hårdare tempo i statistiken som något negativt men är verkligheten för arbetarna. Samtidigt har kostnader för bostad, el, sjukvård, medicin gått upp och måste betalas av köpkraften. Skatterna har sänkts under de senaste 20 åren, vilket bidragit till den ökade köpkraften men har samtidigt betytt relativt större andel skattelättnader för kapitalisterna, vilket minskat deras del av finansieringen av reproduktionen. Skattelättnaderna för kapitalisterna som tidigare gått till reproduktion (för det är där finansieringen minskat och inte i repressionsapparaten) äter med råge upp arbetarklassens köpkraft. Det är ju bara att ställa upp kapitalisternas intäkter av jobbskatteavdrag, rotavdrag, minskade förmögenhetsskatter, fastighetsskatt och liknande, dividera med antalet arbetare och jämföra med köpkraftsökningen. Du skriver att produkter har blivit bättre men samtidigt har skolorna och äldrevården blivit radikalt sämre och vårdköerna längre. Det finns tonvis av statistik som pekar på att folk mår sämre psykiskt, är mer sjuka och mer stressade.

        En sådan utveckling fanns inte fram till 90-talet då vi verkligen kunde tala om en märkbar förbättring för arbetarklassen för varje årtionde. Idag har den stagnerat nästan helt. Vad har ändrats sedan dess? Inte är det graden av utsugning i tredje världen i alla fall. Att klasskampen spelas mot ett mål sedan Sovjets fall, desillusionen i arbetarklassen och sönderfallet av de kommunistiska partierna spelar den avgörande rollen.

        • (r)

          Många saker här, vi lämnar dock själva mutteorin så ska hålla mig kort:
          Ditt argument låter lite sosseromantik, att vi hade en fungerande välfärdsstat men nu har den monterats ner. Jag tror man bör förhålla sig kritiskt till detta, snarare är ”nedmonteringsmyten” ett sätt att försöka styrka kritiken. Krav blir inte radikala utan handlar snarare om att vi måste vända utvecklingen.

          Jag tror inte heller att kapitalisterna gör så oerhörda vinster, snarare är det så att kapitalismen (som system) går dåligt och att profiten har sjunkit sedan 70-talet och framåt. Den har däremot artificiellt hållit uppe genom privatiseringar, utförsäljningar, skattesänkningar osv. Detta gynnar vissa kapitalister, men långt ifrån alla. Vi ser också tydligt att rikedom/ägande koncentreras till allt färre, dvs något som snarare drabbar kapitalister än arbetare (nedåtgående klassresor har ökat). Orsaken är enkel, Marx hade helt rätt om att profitkvoten har en fallande tendens. Ja, arbetare drabbas negativt, men den stora förloraren är kapitalismen som system. Den nyliberala politiken (= det artificiella upprätthållandet av profitkvoten) har naturliga gränser, då måste kapitalismen återinföra variabelt kapital medels kris, krig eller annan storskalig förstörelse av produktionsmedel. När detta sker beror dock även på imperialismen, kom t.ex. ihåg vad Lenin skriver om Kina och öppnandet av den marknaden. Detta gäller även andra forna kolonier, men framförallt de tidigare realsocialistiska länderna. Jag skulle gissa att vi här nått vägs ände och att dessa är åter helt ”kapitaliserade”. Mutteorin kommer dock in här, för den kan påverka hur kommande kris upplevs och i vilken mån arbetarklassen kommer radikaliseras.

        • Rosa L.

          Verklighetsfrånvänt. Lönerna har ökat, studiebidragen har ökat. Skola och sjukvård är inte så dåligt som görs gällande i borgerlig press. Och i vilket fall skolklasser idag är betydligt mindre än på 70-talet, även om detta sällan sägs.
          Så länge ni socialister låtsas som att allt blir sämre och att arbetarklassen lider kommer ni framstå som dogmatiska pajasar. Marx sa att det bli sämre, alltså blir det sämre oavsett verkligheten.
          Tycker ni ska lyfta annat, som att inkomstskillnaderna är FÖR stora eller att kvalitén på sjukvård beror på vart man bor. Att privata företag aldrig kommer ta miljöfrågan på allvar. Att människor måste komma före vinster. Att skattepengar inte ska gå till privata företag.
          Här finns mycket ilska, Mycket att vinna. Men sluta sura för att det inte blev som Ni trodde.

  10. Väderman

    Problemet är bara att världens fattiga knappast är progressiva heller. Trots allt så finns i ”väst” kunskap. Se på Colombia, Nepal eller i princip alla länder där det förs en kamp under retorik av socialism, men i verkligheten är det personer som inte har kompetens att kunna infria någon socialism.
    Revolutionen måste ske i väst, för bara där finns know how att bygga något nytt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Senate kommentarerna
Arkiv: datum
Arkiv: kategorier