TPP – imperialismens ansikte: frihandel

En av de viktigaste händelserna på länge gick närmast obemärkt förbi i den vanliga nyhetsrapporteringen. Den 5/11 offentliggjordes den fulla texten till Trans-Pacific Partnership (TPP), ett 6000 sidor långt frihandelsavtal mellan USA och 11 andra länder i stillahavsregionen. Dessa länder utgör tillsammans ca 40 % av jordens totala BNP. Det rör sig således om en oerhört omfattande marknad, och många hundra miljoner människor berörs av avtalet.

De länder som ingår är Australien, Brunei, Chile, Japan, Kanada, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore, Vietnamn och USA.

Avtalet måste dock först godkännas av amerikanska kongressen, vilket kan ske först efter 90 dagar. Huruvida så kommer ske är en öppen fråga, då det redan har finns massiv kritik mot delar av avtalet. Kritiken kommer också från såväl demokratiskt som republikanskt håll, i exempelvis de republikanska primärvalsdebatterna har flera kandidater tagit avstånd. Lite komiskt fördömde exempelvis Donald Trump avtalet i kraftiga ordalag i samband med en kritik av att USA gång på gång viker ner sig för Kina, varpå Rand Paul påpekade att Kina inte var en del av avtalet. Samtidigt är det viktigt att se skillnaden mellan vad politiker säger i relation till en väljarkår och de intressen som i slutänden gör sig gällande. Att republikaner ofta är och kan vara mer kritiska av storföretag än vad demokraterna är beror delvis på att republikanerna kan kosta på sig detta givet deras i praktiken oomtvistade lojalitet till kapitalet.

Att just Kina inte är del i avtalet är med stor sannolikhet en avgörande bakgrund till avtalets tillblivelse. I mycket är det ett försök att bemöta den allt större kinesiska ekonomin och dess globala inflytande. Detta kan i sin förstås i ljuset av den leninistiska analysen av imperialismen. Att imperialism ytterst består av till vissa geografiska områden kopplat finanskapital. Det finns inte ett imperium utan flera kapitalintressen som står i strid med varandra. Frihandelsavtal är ett sätt att in- och underordna marknader ett visst finanskapitals intressen.

Den amerikanska arbetarklassen kommer förlora jobb och deras löner kommer i konkurrensen att pressas neråt. Företag ges billigare arbetskraft och omfattande avsättningsmarknader. Arbetare i andra länder komma exploateras, och deras politiska möjligheter begränsas. De nationella demokratierna underordnas juridiskt fastlagda kapitalintressen. Vinnaren är givetvis storkapitalet. Detta är inte förvånande eftersom avtalet skrivits av privatföretag – över 500 multinationella bolag har varit representerade i framtagandet, men ingen facklig eller annan organisation som på något sätt företräder arbetarna har deltagit. Avtalet har givetvis också varit hemligt fram till nu, allt enligt logiken att protester i slutskedet lättare kan avföras (bästa vi kunde enas, bättre än alternativet, vi har redan förhandlat osv.)

Att TPP är ett utslag av att säkra det amerikanska finanskapitalets hegemoni är uppenbart. Avtalet innehåller inte enbart bestämmelser för handel utan även om copyright, övervakning, nationell lagstiftning, privatiseringar osv.

TPP begränsar exempelvis möjligheterna för statligt ägda företag. Detta handlar om att öppna upp för privata företag att ta över tidigare statlig verksamhet, med andra ord att exempelvis ett amerikanskt bolag kan ta över allt från reningsverk till skolor och sjukhus. I nyliberal anda betyder det också att denna riktning, övergången från offentligt till privat, inte blir något som de nationella parlamenten kan motverka. Utvecklingen blir låst i ett juridiskt avtal, och avtal överordnas alltid demokratin. Vad som således skapas är ett sätt för finanskapitalet att verka mer långsiktigt, dvs utan att blir störd av folkliga stämningar och porester i de länder där det etablerar sig. En annan aspekt av detta, som från amerikanskt håll är viktig, är att det betyder att kinesiska företag inte lika enkelt kan verka på marknaden. Kinesiska bolag ägs nästan alltid till viss del av staten, vilket således gör att de inte kan konkurrera inom TPP-zonen. Att detta imperialistiska motiv finns är inte ens något USA försöker dölja. I ett uttalande från Obama:

”These kinds of agreements make sure that the global economy’s rules aren’t written by countries like China; they’re written by the United States of America,”

TPP innehåller också bestämmelser om att det ska inrättas en övernationell domstol där företag ska kunna stämma regeringar för beslut och lagstiftning som missgynnar företaget. Exempelvis kan ett land dras inför rätta om det beslutar att subventionera en viss medicin eller om de med lagstiftning vill förbjuda vissa förorenande utsläpp eller förbättra allmänna arbetsvillkor. Ett land kan exempelvis inte besluta att olja eller andra naturresurser inte få utvinnas där.

Det nationella självbestämmandet urholkas. Såväl fackligt som miljömässigt arbete begränsas, eftersom det inte meningsfullt kan föras lokalt eller nationellt.

Vidare berör TPP patent och copyright. Avtalet också att alla länder inrättar en instans som ska se till att copyrightlagar efterlevs. Att säkra det privata ägandet är centralt i all kapitalism. I västvärden handlar debatten ofta om musik och film, men det finns också en annan sida av detta. Exempelvis kommer det inte längre i dessa länder, av vilka flera har en stor fattig befolkning, att köpa billigare men identiska mediciner.

Vad som dock är riktigt märkligt är att medan företag ges möjlighet att anmäla brott mot copyright så kommer det inte att finnas någon möjlighet att överklaga. Med andra ord, en internetsida kan stängas ner för att den innehåller visst bildmaterial men ägaren kan inte bestrida beslutet. Därmed begränsas yttrandefriheten, och den rättsäkerhet som liberaler så ofta talar sig varm för visar sig här inte vara något värd.

Detta avtal är ett rent beställningsverk av amerikanskt kapital. Det visar i en ren form hur kapitalismen fungerar och vilka intressen som politiken tjänar. Det är ingen slump att en lyrisk Hilary Clinton refererat till TTP-avtalet som frihandelns guldstandard. För det är just vad det är.

TPP är också ett utmärkt exempel på skärpan i den leninistiska analysen av imperialismen. Avtalet är ett empiriskt exempel på att vår tids kapitalism verkligen fungerar i enlighet med den leninistiska förståelsen av den.

4 Comments

  1. Anonym

    Tystnaden kring hur politik tas från det demokratiska till det juridiska är enorm. Alla som försvarar den borgerliga demokratin borde också vara mot det, att de inte är det tyder på att de egentligen företräder borgarklassens intressen snarare än dess ideologi.

    • Virre

      Ja. Liberaler är verkligen hycklare. Här silver de sig från oss socialister. Det är lätt att göra narr av alla dispyter, splittringar, smågrupper, att avfärda detta med tal om renlärighet eller dogmatism. Men vi tar saker på allvar, är ärliga, står för det vi säger. Så är det inte med liberaler. Deras tal om rättigheter, yttrandefrihet, demokrati väger tunt som den fjäder, de offrar det på en gång för sina klassintressen.

  2. Kommunisten

    Handel är den borgerliga ideologins centrum, kring vilket allt kretsar. Dessa avtal är inget annat än ett sätt att öka vinsterna och underlätta utsugningen av fattiga folk. Alla förlortar utan kapitalisterna.

    • Virre

      Lenin hade rätt!
      Imperialismen handlar inte främst om vapenmakt, även om hot därom finns, utan om att underordna folk, regioner, länder ett visst kapitals intresse. Syrien är ett tydligt exempel, olika kapitalistiska intressen kämpar om kontrollen. Det betyder inte att det är ointressant eller oväsentligt vilken sida som segrar.
      USA vs Kina är givetvis den blivande största maktstriden. Frihandelsavtalet som här nämns ett tydligt exempel på hur usa-imperialismen fungerar. Som sagt, Lenins analys träffar verkligen rätt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Senate kommentarerna
Arkiv: datum
Arkiv: kategorier