Värdlandsavtalet – Att smyga in i Nato

Under våren 2016 kommer riksdagen att fatta beslut om det s.k. värdlandsavtalet. I Mediesverige har detta avtal, som av förra regeringen slöts i september 2014, getts relativt lite uppmärksamhet, vilket är föga förvånande eftersom merparten av den ”fria” pressen är för ett Natomedlemskap. Det ligger inte i deras intresse att synliggöra den smyganslutning som sakta men säkert försiggår.

Värdlandsavtalet innebär att Sverige kan bli värd för Natostyrkor. En svensk flygplats kan med andra ord bli värd för en militär flygbas. Svenskt territorium kan enligt avtalet användas som start- eller mellanpunkt för och i en militär operation. Amerikanska hangarfartyg skulle från svenskt vatten kunna inleda en militär operation. Bombplan kan utgå från och mellanlanda i Sverige.

Avtalet är uppenbart ett sätt att knyta Sverige närmare Nato, varpå vid senare tidpunkt det nära existerande samarbetet kommer ses som inteckning för en anslutning. Argumentet om att vi genom medlemskap får ett inflytande som vi annars saknar kommer med all sannolikhet att användas. Det gäller med andra ord för de som vill gå med att initialt se till att samarbetet är så omfattande att argumentet ter sig giltigt.

Även det andra huvudargumentet, säkerhet och stöd i samband mnato_expansioned en konflikt, underbyggs i media genom rapporteringen om Ryssland. Genomgående pekas landet ut som aggressivt,  att det är Nato som expanderat omtalas inte i samma utsträckning. Att Ryssland inte har skäl att reagera på Natoexpansionen tas för givet – trots allt är Väst per definition fredligt, rättfärdigt, står upp för mänskliga rättigheter osv. Samma logik gäller Mellanöstern, där USAs/Europas rätt att bomba tas lika för given  som att de bombade inte har rätt att slå tillbaka.

Självklart har Ryssland ett legitimt intresse i att svara på expansionen av Nato. Utbyggnaden av Nato kan inte uppfattas som ett sätta att göra världen säkrare, tvärtom innebär den en spänningsupptrappning och ökad risk för en storskalig konflikt. Ett svensk medlemskap skulle på inget sätt öka vår ”trygghet” utan tvärtom, inte heller kan värdlandsavtalet ses som annat än en provokation.

Drivande krafter bakom detta är det såväl militärindustriella komplexet, dvs möjligheten för privata kapitalintressen att profitera på statlig militärutrustning, som rent imperialistiska intressen, viljan att kunna kontrollera det geografiska rummet och underställa det de egna kapitalistiska intressena.

När det gäller värdlandsavtalet finns det information hos folkkampanjen mot Nato. Detta är något som alla borde läsa.

———- tillägg 10/1 2016

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist har inför konferensen Folk och försvars i en artikel i Dagens Nyheter (10/1 2026) bemött vad som anges vara ”en systematisk spridning av lögner om Sveriges samarbete med Nato”.

Vad han i korthet säger är att det sprids lögner och falska påståenden om bland annat värdlandsavtalet. Han anger några av dessa ”myter”, varav en är att exempelvis Sverige ska ”tvingas till kärnvapenlagring”. Exakt vad detta innebär anges inte. En annan av de myter som avfärdas är att Sverige kommer tvingas ha Natobaser. I inget av fallen anges någon direkt källa för vem det är som påstår detta, de kritiker av avtalet som omnämns i artikeln  påstår det i vilket fall inte (åtminstone anges inte att det sagt det).

Med all sannolikhet rör det sig om en låtsasmyter, skadad av Hultqvist och hans gelikar i syfte att kringgå den verkliga kritik som riktas mot avtalet. Huvudpoängen i kritiken är som framgått ovan, att avtalet innebär att samarbetet med Nato ökar på ett sätt som innebär 1) att Sverige inte längre kan betraktas som neutralt 2) ett närmande till officiellt medlemskap i Nato.

Som anges i artikeln är det också på detta sätt som omvärlden tolkar avtalet. Aleksej Pusjkov, som är ordförande i den ryska dumans utrikesutskott, säger uttryckligen att:

Finland och Sverige är inte längre neutrala när länderna skriver under nya samarbetsprotokoll med Nato [… ] att gå med i Nato är nästa naturliga steg.

Hans analys är helt rimlig, med möjlig reservation för att Sverige de facto redan tidigare övergett alliansfriheten. Oavsett innebär värdlandsavtalet en tydlig signal om på vilken sida Sverige står i händelse av konflikt, vilket i sin tur innebär ökad hotbild och spänning. Det vore naivt att tro att inte Rysslands försvarspolitik kommer att påverkas av avtalet.

När det gäller artikeln i Dagens Nyheter finns också några andra intressanta saker:

Det är känt att andra länder ibland försöker påverka opinionen i ett land. Inte minst Ryssland använder påverkansoperationer.

En del av det som Hultqvist säger är felaktigheter framförs av personer som också försvarar Rysslands krigföring i Ukraina.

Det är givetvis troligt att Ryssland försöker påverka opinionen i andra länder, men utan tvekan drunknar dessa försök i den dominerande ryskfientliga medierapporteringen. Och lika säkert är att även andra länder och aktörer (USA, EU, lobbygrupper, Svensk näringsliv, osv) bedriver betydligt mer omfattande propaganda, dolt under sken av neutral och saklig rapportering. Artikeln i DN vittnar om detta. Så försöker den, i det andra citatet, misskreditera de som har en annan syn än den dominerande på konflikten i Ukraina med att dessa är påverkade av Ryssland samt sammankoppla det med allmänt Natomotstånd. Logik: försvar av alliansfrihet = motstånd till Nato = ryskvänlighet = stödjer rebellerna i östra Ukraina.

 

———- tillägg 25/5 2016

Föga förvånande röstade riksdagen idag (25/5 2016) igenom värdlandsavtalet, med siffrorna 291-21.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna var de enda partier som var emot avtalet, men SD valde att inte stödja V med att få igenom en vilandeförklaring, vilket skulle inneburit att beslutet skjutits upp.

Jimmy Åkesson meddelade:

Att bara obstruera för det är helt enkelt inte seriöst, utan vi är ett parti som vill hjälpa till med att ta ansvar.

Vid sidan av att notera att ordet ”ansvar” används på samma sätt som alltid i politiska sammanhang, ett stöd för högerpolitik, är motiveringen knappast trovärdig. Mer troligt är att SD inte vill stöta sig med moderaterna, som på sikt kommer bli den naturliga samarbetspartnern. Många av SDs borgerliga väljare är också välvilligt inställda till Nato, de som av nationalistiska skäl var emot har med partiets framgångar marginaliserats. SD bör idag betraktas som en del av den etablerade borgerligheten. Även om detta inte riktigt kan erkännas av någon av parterna – lite för tidigt för M att associeras helt, och SD vill låtsas vara antietablissemang.

Som ett närmast komiskt inslag kan Gunnar Hökmarks (m) debattinlägg i Aftonbladet (dvs som Aftonbladet ansåg var värt att trycka) uppmärksammas. Han lyckas där dra slutsatsen att V och SD förenas i ”kampen mot ett samarbete över gränserna för att värna frihet”. Enligt Hökmark är den enda som tjänar på att värdlandsavtalet inte träder i kraft Putin. För så ser det ut i den borgerliga (och medias) världsbilden NATO eller Putin.  Att det kan finnas olika skäl att stå utanför krigsalliansen Nato – för värdlandsavtalet är ett stort närmande – kan inte den gamle moderaten förstå. Alliansfriheten har försvunnit som tanke, det måste vara antingen eller.

2 Comments

  1. Red

    Natomedlemskapet kommer närmare. Men i praktiken är vi ju redan med och vi är sedan länge inte alliansfria (finns gott om militära förpliktelser i EU). Sverige har varit en medlöparstat under många decennier, bara naivt att tro på den officiella myten.

    • R S

      Fast nog spelar det roll. Att gå med betyder ju att man låser sig till NATO, nu finns åtminstone en teoretisk möjlighet att vara neutral. I fall vi skulle få en progressiv regering är det lättare att ändra politik om man inte bundit upp sig. Håller med texten om TPP – att det är tydlig klasspolitik att ersätta demokrati med avtal.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked (required)

*

Arkiv: datum
Arkiv: kategorier